Det är läskigt hur uttrycket stämmer. Mår bokstavligen CRAP, och det ser absolut inte ljusare ut för varje dag som går snarare mörkare/hemskare. För många tankar, funderingar. Värst utav allt är tårarna... Dom dyker upp bara jag hör hans namn, när någon frågar hur jag mår eller när något påminner mig om honom. Positiv inställning gjorde mig bara mer ledsen och jag kan inte dölja hur jag mår när jag inte ens vill vara med mina vänner för att visa hur svag jag är...