deppmode men chill ändå

 
 
 


Dimmiga och gråa Tänndalen, men fint är det ändå.

Just nu är min älskade väldigt långt ifrån mig, han är nämligen i Schweiz och åker europacup i Skicross, sen åker han vidare till Frankrike och tävlar där med. Jag är en sån jävla dramaqueen, så fort jag tänker på honom så börjar jag gråta. Han har knappt varit borta en dag och det är 17 dagar kvar innan han kommer hem igen. Jag tror inte att vi någonsin har varit borta från varandra så länge, inte sedan juni 2011. Vad fort tiden går.

Inatt hade jag svårt att sova, kändes så himla tomt i sängen. Kände mig som ett barn igen när jag smög in till mammas rum med täcket runt om mig och hon fråga "vill du sova här?". Jag somnade direkt kan jag säga. Det är något med att vara i närheten av mina nära som får mig att känna mig trygg.

Nu lär jag tänka positivt. De kommande veckorna kommer jag iallafall ha mer tid för mitt pluggande, träna och att umgås med vänner och familj.

Förresten, jag har varit under så mycket stress den senaste tiden så jag har gått och fått magkatarr och inte fan är de kul att äta koktmat. Och ont gör det också! Trodde jag höll på att få en hjärtattack och när jag kom till hälsovårdcentralen i måndags så sa de att det visade sig vara magkatarr... Ja, det kanske inte är så jävla konstigt ändå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0