Jag har känner mig osynlig eller jag vet inte vad jag känner. Vet inte om jag mår dåligt fysiskt eller psykiskt. Jag kan inte bestämma mig för vad jag ska göra. Jag är redo för vad som än kommer, hoppas på något stort, något som får mig att känna eller jag menar nog något som inte får mig att känna, något som inte får mig att bryta ihop. Hur kan allt vara så jävla piss? Är jag kanske deprimerad? Jag hatar verkligen negativitet men nu är jag ju för fan själv drabbad. Har även upptäckt att folk inte bryr sig längre, om min existens. Nej, jag tänker inte göra något dumt eller så, jag tänker försöka få mig själv att må bra, umgås med dom som vill mig gott och ge fingret till de som inte bryr sig ett dugg. Varför ska man slösa sin tid på sånt folk? Okej okej, jag kanske inte umgås med mina vänner så ofta nu förtiden och ja jag ska ändra på det. Jag behöver vänner, alla behöver vänner. Fast bara riktiga sådan som vill en väl.