YOU & ME

Hur ska man kunna sammanfatta något som är så svårt? Glider vi kanske ifrån varandra och inte tycks märka det själva. Det gör ont i mig när jag tänker på det. Ignorerar du mig, tröttnat på mig, orkar inte riktigt med mitt tjat? Att vara så långt ifrån varandra sätter oss i denna situation, eller det är vad jag har valt att tro. Hur kan du bara glömma bort mig? Känns det så bra att vara ifrån mig att du glömmer bort mig eller saknar du mig så mycket så att du glömmer bort mig, vilket låter ologiskt. Är detta på riktigt eller är det bara en film som kommer att ta slut vilken sekund som helst? Ibland så undrar jag om vi verkligen är bra för varandra, vi mördar varandra med ord. Men det är kanske det som gör oss starkare som får oss att förstå att det vi har är verkligt.

Jag trivs hos dig, jag känner mig trygg. Varje gång du lämnar mig ensam kvar på tågstationen så dör en bit av mig, det är som att du åker iväg med en del av mig, det gör så fruktansvärt ont. Och då kan jag inte ens hålla tårarna inne. Något som gör ondare är att jag sitter och tänker på allt det hemska som kan hända dig men även mig. Men jag kan inte råför att jag bryr mig om dig så mycket som jag gör och jag har ingen aning om vad jag skulle göra om något hände dig. Man kan säga att jag älskar dig för mycket.

Men vad ska jag säga när du inte verkar förstå dig på mina känslor, mina problem. Är du någon slags monster? Sliter sönder mig och sedan får mig att sväva bland moln. Man kan beskriva vårt förhållande som både helvetet och himlen. Varför kan det inte bara vara "himlen", varför kan vi inte tänka positivt och sluta vara så jävla egoistiska. Ja det är precis vad du och jag är, egoistiska.

Jag vet att jag vill vara med dig. Du gav/ger mig hopp, du får mig att längta, du får mig att känna mig trygg och får mig att skratta. Du gör mig så jävla lycklig och jag är så glad som får ha dig i mitt liv och att ingen annan tjej får det. Jag kan känna mig som en gudinna när jag är med dig. Förlåt mig om du känner att jag bestämmer över dig och att du inte får någon fritid eller tid för dina vänner. Men jag tror på att det är så när man är i ett förhållande, att man får offra sig och förstå att det inte är som då man var singel. Jag tror på att det vi har kan utvecklas och bli något helt fantastiskt som vi kan leva för. Jag skulle ge allt för att få vara med dig hela mitt liv min otroligt underbara fast endå hemska pojkvän. Jag älskar dig.


Kommentarer
Postat av: sofia

2010-08-27 @ 14:06:38
URL: http://slindqvist.blogg.se/
Postat av: Anonym

håller inte med dig, jag tror inte att ett förhållande går ut på att offra sig. man behöver inte avskärma sig från sina vänner bara för att man är med någon. slutar man att umgås med de vänner man har så kommer man i slutändan bara ha sig själv.

2010-08-28 @ 12:54:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0